Befinner mig i nåt som mest liknar Limbo på jobbet... Byter arbetsplats fram till nästa sommar. Nåt helt nytt och mycket spännande fast det handlar ff om barn och deras utveckling. Guldklimparna jag har runt mig nu går vidare utan mig och jag går vidare utan dem! Känns märkligt att inte vara en del av deras vardag längre, det är en speciell grupp som alltid kommer ha en speciell plats i hjärtat. Jag vet att de kommer ha det så bra trots att jag inte är med och trots att valet är mitt så värker det lite i hjärteroten. Kommer också att sakna min kollegor men jag får väl se till att göra mig ärenden för att hälsa på :-)
Just att vara på jobbet och engagera sig i det som sker fast ändå inte ... är en mycket märklig känsla...
I övrigt händer det mycket saker i familjen och förutsättningar ändras. Jag är inte så bra på att hantera sånt när det inte är jag själv som håller i taktpinnen och har kollen. Känner mig därför en aning förvirrad, osäker och orolig men med tiden så löser det sig säkert. Måste inse att jag inte kan kontrollera och se till att allt blir bra! Att lära sig släppa det man inte kan påverka är enormt svårt och jag undrar i mitt stilla sinne om jag nånsin kommer lyckas?
Que sera sera! Visst är det väl så man säger?
