Jag har visst en blogg!

Så kan det gå... Nästan en månad sen senaste inlägget. Man kan ju fråga sig vad jag ska med den här bloggen till? Änvänder fejjan mer som en blogg, där kan man ju få lite respons på det man funderar på och vad man varit med om. Här känns det som att man bara skriver för sig själv och jag vet ju vad jag tycker och tänker...

Livet rullar på i kylan (som jag hatar by the way!). Nya köksmöbler har det äntligen blivit. Makens och min julklapp till varandra, ingen romantik här inte. Praktiskt ska det vara! 3/4 av familjen hackar och hostar och har så gjort ett tag, det verkar vara ovanligt segt och långdraget denna höst. Bara att härda ut helt enkelt.

Det lackar mot jul och som det ser ut just nu blir jag långledig då. Wonderful! Har gått en PIM-kurs under hösten som genererat 40 komptimmar som helst ska tas ut före årsskiftet. Man tackar och tar emot! Riktigt skönt ska det bli. Är förresten klar med kursen och ska på examination på fredag em. Diplom och lite tilltugg skulle det visst bli :)

"Student"

I januari börjar jag plugga igen... 15 högskolepoäng inom förskolelyftet. Ska läsa på halvfart i Uppsala och samtidigt jobba 50%. Det visar sig hur man lyckas få ihop det!

Kul ska det bli iaf, helt suveränt att få möjligheten och dessutom slippa ta studielån samtidigt. Har alldeles för mycket av den varan redan! Kommer alltså få halvtidslön och 80% av restarande halvtid betald av arbetsgivaren. Lite bortfall blir det ju men det handlar bara om drygt fyra månader så jag tror nog att vi överlever ;)

Ooops...

Lyssnar på Hoola Bandoola och undrar var någonstans idealismen och engagemanget för andra tog vägen i dagens Sverige? Skammen drabbar mig när jag inser att jag är inte ett dugg bättre själv!

Uppdatering

Som ungarna säger: uppdateringen suger! Har liksom ingenting att skriva om. Livet lallar på i gamla invanda banor helt enkelt. Maken jobbar konstant nu för tiden och jag hoppas att det ger sig snart. För hans skull framförallt, det är inte bra att köra på så där men också för att jag faktiskt saknar honom. Han finns här hemma men är ändå inte riktigt närvarande. Sitter framför datorn eller pratar i telefon h e l a kvällarna.

Jag går också in i en vecka just nu när det är mycket på jobbet, utvecklingssamtal bla. Veckan som kommer är svartmarkerad i almanackan... Hur ska vi då få ihop det här hemma? På nåt vis går det väl för det bara måste ju gå, eller hur?
Efter "the week from hell" är det höstlovsvecka och då ska jag vara ledig ons-fre, det ska bli så sköönt!

...............

Just nu ensamstående med ett barn känns det som...

Helg!

Say no more, say no more!
Ljuvligt, underbart, härligt skönt! Veckan gick snabbt och det känns som att jag är ensamstående med två barn... Maken jobbar jämt och då menar jag j ä m t! Men det går väl över... Skulle åkt till Solna och kollat på VSK - Vasalund i morgon var det tänkt... tyvärr blev matchen flyttad till söndag kväll pga säkerhetsskäl. Jomenvisst, då blir det ingen tripp dit.

Emmsen och en kompis till henne ska till the Studio och bli fotade i helgen. Det ser de mycket fram emot. Mammorna får väl se fram emot en kopp kaffe kan jag tänka...

Snart är veckan slut.

En lugn och skön helg. Inga planer fanns från början men det hände en del saker ändå. Trevligt, trevligt! Lite fika med gottis till, hyra film, shoppa lite och titta på handboll. Enda smolken i bägaren är att jag inte sett Maken sedan igår kväll. När jag vaknade idag hade han åkt på jobb och är inte hemma ännu efter att ha jobbat 14½ timme. Vore ju kul om hans arbetsgivare hade bättre vett att uppskatta det han gör! Skulle söka mig därifrån om jag vore honom men där är vi lite olika. Han får snart guldklocka och jag har aldrig stannat mer än två år på samma ställe... Man kan ju fråga sig vem som gjort rätt egentligen?

Imorgon börjar det som just nu känns som en kaosvecka på jobbet. Låång dag på måndagen och det händer en massa saker hela tiden som gör att vi måste täcka upp för varandra på avdelningarna. Har inte riktigt grepp om saken men det löser sig nog. Alla är inte lika ostrukturerade som jag så jag räknar kallt med att någon annan har koll! Tur att vi är olika och har olika kompetenser och förmågar. För vi gillar ju alla olika eller hur?

Tiden den går... snabbt...

Redan torsdag! Hinner inte riktigt med känns det som. Det här med bloggeriet ligger som ni kanske märker långt ner på prio-listan...

Nästa vecka kommer det kötta ihop sig ännu mer! Vojne, vojne...

Söndag

Kom hem från Haga Slott igår. Sov kvar ta mej katten ;) Hade eget rum och en stor, bred och skön säng. Gick nästan och la mig först av alla men ändå kände jag mig otroligt sliten när vi skulle fortsätta "konferensa" på lördagen. Jag har svårt att sova bra när jag är borta och när jag ligger ensam och inte kan lyssna på Makens snörvlande och snarkande. Vi hade gruppdiskussioner om viktiga saker, såsom vilka skyldigheter vi har när det kommer till kränkande behandlingar, trakasserier och mobbning. Tunga, svåra grejer det där...

När vi inte diskuterade så åt vi. Jisses vad vi åt! Trerättersmiddag på fredagskvällen och en frukostbuffeé som var nästintill magisk! Är ingen frukostmänniska i vanliga fall men ojojoj vad jag frossade och njöt av att göra det! Lunchen var lika fantastisk den men då orkade jag inte ta av varmrätten utan nöjde mig med grönsaksbuffeé och en härlig soppa. Jammijammi!!

Nu sitter jag här och laddar för ett jobbigt samtal jag måste ta i morgon... Usch det svider och gnolar i maggropen och jag vill egentligen inte men... jag måste ...

Värkande fötter och Robert Gustavsson

Fötterna värker som bara den! Hälsporre x 2, det var visst till viss del åldersrelaterat sa doktorn. Hmm... hur ska man tolka det då? Hursomhaver gör det ont som satan i gatan. Smörjer med antiinflammatorisk gel och försöker gå så lite som möjligt. Inte lätt med det jobb man har, idag önskade en kollega mig stort grattis på 90-årsdagen. Så ser det ut när jag haltar fram.

Imorgon blir det kick-off med jobbet. Kl. 15:30 går bussen till Haga Slott utanför Enköping. Det är väl meningen att man ska se fram emot att få lämna familjen sköte för en natt eller så. Faktum är att det gör inte jag. Ev. försöker jag ta mig hem på fredagkvällen och tillbaka på lördagsförmiddagen. "Arbeta" ska vi ju bara göra en stund när vi kommer dit och på lördag eftermiddag. Övrig tid ska vi umgås och vara sociala, känner inte riktigt för det just nu... Vill helst bara grotta ner mig i soffan.

Nu blir det nostalgitripp med Robert Gustavsson en stund innan lilldotra kommer hem från sin handbollsträning.

Sista VAB-dagen?

Hoppas att det är slut på vabbandet nu och att allt återgår till det normala. Arbete och skola för hela slanten, skjutsning till handboll och dans så att man känner att man lever! Det viktigaste är att dottern mår lite bättre och att hon kommer fortsätta uppåt för varje dag. När ens barn inte mår bra blir iaf jag otroligt låg, tar liksom in deras "må dåligt" med både kropp och själ.

En annan om mer världslig aspekt är ju också att plånboken får sig en rejäl blecka efter några dagars vabbande. Jag klagar inte, det är en fantastisk tillgång vi har här i landet att kunna få vara hemma med våra sjuka barn och FK står för kulorna. Är mycket tacksam över det som vissa med hån och förakt kallar "Det svenska folkhemmet". I mina ögon är det något vi ska vara mycket stolta över och slåss med näbbar och klor för att få behålla! Jag betalar gärna lite mer i skatt för att bevara detta, helt enkelt för att jag är lyckligt lottad och faktiskt har råd! Att sänka våra skatter med några ören tycker jag inte är nåt annat än simpelt publikfrieri. När samhället, dvs vi, får mindre pengar till ALLA medborgares välfärd så ökar segregationen katastrofalt. De som redan har det dåligt får det sämre trots att de ju fått sänkt skatt! Ska man vara tacksam då?

Jag undrar var solidariteten tog vägen?

Friköp!

Hurra! Eller inte... Nu har alla papper angående friköpet av vår tomt kommit. 250 000 kr totalt för plätten som vi redan använder, sköter om och odlar på. Tänk vilket lyxigt badrum OCH fräsch tvättstuga vi hade kunnat få för de pengarna! Isch, det känns inget vidare alls.

Till råga på eländet är det så otroooligt krångligt att få till stånd ett friköp. Hur många papper som ska skickas hit eller dit kan det behövas? Ja, ja alltid är det väl någon stackars sate till pappersvändare som får lön för besväret... Jag kan inte riktigt förstå logiken bara - kommunen vill att ALLA ska friköpa och då borde man väl i rimlighetens namn ha förenklat förfarandet?? Jag anser mig vara hyggligt begåvad men blir ändå alldeles snurrig när jag läser instruktionerna. Egentligen så kanske kommunen vill att vi behåller tomträtten? De tjänar ju mycket mer pengar på det nu när avgifterna höjs upp över takåsarna! Vad vill de egentligen... Att jag ska känna mig som ett pucko tror jag!

Hmmm...

Känner mig lite överrumplad av att ha en blogg... Svisch bara, så hade dotra fixat en åt mig. Har inte hunnit fundera ut vad jag ska skriva om här på bloggen. Lever inget spännande eller extravagant liv, har inget udda intresse eller ens någon stor passion att skriva om. Lever mest för familjen och två fjärdedelar av den skriver ju egna bloggar där de själva väljer vad de vill ge av sig själva. Den sista fjärdedelen, Maken, är totalt ointresserad och jag tror inte att han vill figurera här heller. Att finna balansen mellan att skriva om sitt eget liv utan att samtidigt lämna ut någon annan känns svårt. Det är ju Maken och barnen som kommer främst så, jaa... Får väl fundera några varv till...

gästinlägg från dottern:)

hejhej emma här nu har jag tjatat och tjatat om att hon ska skaffa en blogg:)

det tog typ bara en kvart så alla andra kan ju också passa på att skaffa blogg
eller så kan ni kolla in min blogg:)

http://e-mmaa.blogspot.com/

och när ni har kollat på den så kan ni ju kolla på min systers blogg:)

http://mmalinsoderquist.blogspot.com/

ni som kolla kan ju passa på att följa dom och mammas blogg också såklart=D


här är alla bloggare i familjen:)
ha en trevlig kväll
pussi /emma                                                                                                        

Blogg?? Jag??

Jaha, nu har man hamnat i bloggträsket! Emma har taktfast tvingat mig till att skaffa en blogg och vem i herrans namn kan vara intresserad av att läsa den?